Mitt liv just nu

skulle gissa jag känner precis som många andra som nyss fått bebis gör... allt ska va så gulligt å puttinuttigt, å de är de.. om man bortser från att man har en enorm ångest över allt.. hur man ska klara av allt... hormoner sprudlar för fullt... man gråter konstant, har dåligt samvete för allt... är livrädd manne ska tröttna, fast han är underbar å hjälper till enormt mkt... han stöttar å säger vi kommer klara av detta.. å de är klart vi kommer... men för de så har man ångest... ringde nyss förlossningen pga mitt problem med amningen, detta är ju otroligt vanligt problem, men inget folk pratar om, de ska va så självklart att allt fungerar, jag vill inget hellre än att amma.. så vi kämpar på hon å jag.. de på förlossningen sa att de bara är att kämpa på.. märker man att efter 2 timmars amning att Linn fortfarande å hungrig så kan jag ge ersättning, men de känns som ett bakslag.. att inte ens kunna ge sin dotter mat... jag vill inte all hennes vakna tid ska gå åt till att hon ska försöka få i sig en gnutta mat... jag vill hon ska vara glad, kunna ligga å mysa... när hon väl fått mat plus lite ersättning somnar hon dock.. sover mellan 2-3 timmar i dag iaf... angående min diabetes så är jag nu insulinfri, kollar sockret 3 gånger i veckan å värderna är ganska ok... så de är ju bra iaf... å sen Linn föddes i måndags har jag gått ner 10 kg... så som jag väger i dag har jag inte gjort på 2 år.... även de är positivt... gäller att fokusera på de positiva.. allt kommer kännas bättre, har ju bara vart hemma ett dygn... att se sin lille prinsessa sova sött är underbart :) förhoppninvis får vi snart mer mystid bara amningen kommer igång...