Mitt liv just nu

Så har mini fått hamna i himmelen.. Känns fördjävligt.. ont i hela hjärtat å funderar på varför man ens bryr sig om att kämpa vidare med livet.. allt går emot oss.. men inte ska Linn växa upp utan sin mamma, de vore riktigt ego av mig... men endå.. fy fan! de gick lungt till iaf.. suverän kompetent personal... jag å mini va iväg å badade, tårarna rann hela tiden.. usch och fy... Lilla jönsson är även han ledsen, hemskt att se.. han tyckte om mini fast de inte känt varandra så länge... När fannie dog så va jag ledsen och grät i veckor... eftersom detta va mitt beslut att mini skulle få somna har jag försökt förberett mig lite mer mentalt så förhoppningvis ska jag slippa böla i veckor, fast har ju redan gråtit i en vecka nu... Man frågar sig om de va rätt beslut.. å det var de.. men endå.. Är mitt ansvar som en hundägare och flockledare att mår någon i min flock dåligt så ska denne få sluta sitt liv värdigt, inga mer medeciner, inget lidande.. tror många äldre människor vill ha de så med.. eller tror, jag vet, många säger de till mig... Nu har hon iaf inte ont... bara jag som har ont, så otroligt ont.... varenda lite cell i min kropp vill fly, panikångesten är så nära så nära... men har lärt mig att andas, ta djupa andetag och fortsätta kämpa.. vill aldrig mer ha panikångest attack.. fy fan... nä.. tårarna får komma, jag måste andas, ta mig igenom detta.. nytt kapittel i mitt liv... minerna finns kvar.. bilder finns... snart kommer de onda minska, jag kommer minnas henne med glädje.. min älskade hund.. de enda jag hade kvar från min tid från förr förutom minnerna... fannie tar hand om mini nu.. de busar å pussas :) asterix som är minis pappa busar nog också...  vill bara sluta gråta... men i dag går de inte... i morgon är en ny dag.. kommer va så otorligt tomt utan min lurviga kloss mini, utan hennes pussar å tassande...

Vila i frid, med massa bus min älskade hund.. vi ses sen.... <3